Jag minns när vi var i perceptionsstudion med Ulf.
Jag satt och läste i ett papper och när jag tittade upp hade all färg försvunnit.
"Hjälp!" tänkte jag "Vad har hänt? har jag blivit färgblind? Har nåt gått sönder i mina ögon? Ska det vara såhär? Ingen annan verkar ju tycka att det är nåt konstigt.."
Sen visade det sig att det inte var någon fara. Alla såg att färgerna blev fel. Det var bara Ulf som joxade med ljuset från en natriumlampa.
Så här såg alla ut ungefär:
Detta var bara en i raden av fantastiska förläsningar/givande lektioner/utmanande uppgifter vi fått ta del av. Vissa mer givande än andra, men alla nyttiga på något vis.
Det svåraste för mig har egentligen varit lektionerna i film och foto.
Jag har svårt att lära mig att hantera tekniska prylar under tidpress. För mig är det learning by doing-a lot- som gäller. Jag måste först testa och försöka och misslyckas ett antal gånger i lugn och ro om det ska fastna vad som egentligen fungerar. Slutartider och bländare är något jag gått igenom en massa gånger på olika lektioner under min skoltid men ändå har jag aldrig riktigt fattat.
Bilderna brukar som tur är bli bra tillslut ändå.
Nu har dessutom den Bingo Rimér-inspirerade karaktären Kameran från min och Mats lilla film rett ut begreppen för mig så nu kanske det har fastnat.
(Valet konst och design som inriktningar känns väldigt rätt för mig.)
Kaos och Kosmos.
Veckorna gav oss en grundplåt inför VFU:n och vi fick en uppgift att jobba med under praktikveckorna, Lärande kropp och rum.
Vi fick lyssna på Pia när hon höll en otroligt inspirerande föreläsning i bildpedagogik som jag tror jag kommer bära med mig länge. På en annan föreläsning fick vi lära oss vad vi fick prata om och inte enligt sekretessen och hur man ska handla i olika situatuoner.. "Vad gör man om en elev har med sig en kniv till skolan?"
What!? kan det ens hända? Hjälp, det har jag inte tänkt på!
Sen kom dagen då vi stod där framför VFU-klasserna och presenterade oss.
VFU:n gick i en rasande fart, den var lärorik och även om jag inte höll med om allt jag fick se så kändes den ändå givade. Plötsligt skulle det göras film av händelsen. 773 bilder skulle bearbetas och sättas ihop och få ljud och text. Pysselpyssel.
Resultatet får ni se nästa vecka.
Nu närmar sig alltså slutet på Visuell kommunikationskursen. Tiden har gått så vansinnigt fort. Eller vänta..vad var det Ulf sa? Går tiden? Eller är det så att "Tiden" kanske bara är en sammanfattning av alla förändringar som sker?
Tuff tanke.
Många förändringar skett i min hjärna i alla fall! Jag har läst en hög med nya böcker lärt mig en hög med nya ord och begrepp, jag har lärt känna nya vänner och nya lärare och jag har en massa nya intryck att smälta.
Som Herr Koppfeldt lärde oss under en av sina föreläsningar:
"Livet går ut på att göra TÖCKEN till TECKEN!"
Det känns som en sanning. Varje dag trasslas det i töckenhögen och varje dag trasslas några nya tecken ut.
Dessa tecken samlar jag i min lilla turkosa bok och hoppas att de ska hjälpa mig på vägen mot att bli en grym lärare..
..när tiden är inne.
Bra sammanfattning Anna! Koppfeldt sa en hel del tänkvärda saker på föreläsningarna upptäckte jag också när jag skummade igenom anteckningarna. Du skriver bra och lättläst, det gillar jag. Trevlig helg/Johanna
SvaraRaderaSlutkommentar.
SvaraRaderaHej Anna
Det har varit roligt att få följa dina tankar här på bloggen. Många gånger har jag nickat igenkännande och delat din vånda och glädje; men mest spännande är det ju förstås för mig; som din kurskamrat och läsare; att få läsa om sånt som jag själv inte fått vara med om eller tänkt på. Genom dig lär jag mig ännu mer. Fantastiskt ellerhur!
Från töcken till tecken; din slutkommentar; får mig att tänka på några av mina favoritkåsörer. Det är en konst att skriva ett kåseri; och din dramaturgi är intelligent och läsvänlig; jag tycker om din ton; jag tycker om att läsa din text.
En bok illustrerad och skriven av Anna O borde tryckas!
Jag tror du kommer bli en ”grym lärare” eller en ”fett bra lärare” som en 6:a skulle utrycka det på mälarhöjdens skola. Du ser de lilla i det stora; och det stora i det lilla.
Det tror jag är en god förutsättning för att göra ett bra jobb som lärare.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag har också hört det där om gud och vita knappen med tänkt att det nog är en modern vandringssägen. Turkos bok för anteckningar det lät bra. Visst säger man konnotation du har fattat helt rätt. Nästa år är det ni som hälsar 2010 års ettor välkomna med en fest. Konst kön och blick är en bra bok som du kommer att få användning för så lägg den så att du hittar den.
SvaraRaderaSka berätta för Pia vad du skrev om henne, då blir hon glad. Så bra du tänker om att vara en klok vuxen när tonåringarna kommer med sina bekymmer. Ta det lugnt du har fyra år på dig att hitta din yrkesroll. Jag lovar att det kommer att hända en massa positivt med dig under dessa år. Ang tankarna kring kameran och teknik kolla på Kärrtorps gymnasiums hemsida klicka på program och kurser och Fotografisk bild. Där finns en jättebra sida med massor kring fotografi av en fd BI student Helena.
Det spelar ingen roll vilka inriktningar ni väljer alla tre leder fram mot yrket. Konst och Design blir bra. Vad kom du fram till när du jämförde Sveg och Fruängen?
Dra dig inte för att ta upp allt du undrar över med din handledare på partnerskolan. T ex att du undrar över meningen med vissa uppgifter? Det kan bara vara nyttigt att ta den diskussionen med en vfu-student. "Tiden är en sammanfattning av allt som sker...var det du eller Klarén som myntade det. Spelar ingen roll men poetiskt är det.
Du verkar vara på god väg från töcken till tecken.
Karin
Learning by doing a lot - precis så är det! inte bara learning by doing. Inspirerande, reflexiv och personlig läsning!
SvaraRadera