från töcken till tecken

Jag minns när vi var i perceptionsstudion med Ulf.

Jag satt och läste i ett papper och när jag tittade upp hade all färg försvunnit.

"Hjälp!" tänkte jag "Vad har hänt? har jag blivit färgblind? Har nåt gått sönder i mina ögon? Ska det vara såhär? Ingen annan verkar ju tycka att det är nåt konstigt.."

Sen visade det sig att det inte var någon fara. Alla såg att färgerna blev fel. Det var bara Ulf som joxade med ljuset från en natriumlampa.

Så här såg alla ut ungefär:

Detta var bara en i raden av fantastiska förläsningar/givande lektioner/utmanande uppgifter vi fått ta del av. Vissa mer givande än andra, men alla nyttiga på något vis.

Det svåraste för mig har egentligen varit lektionerna i film och foto.

Jag har svårt att lära mig att hantera tekniska prylar under tidpress. För mig är det learning by doing-a lot- som gäller. Jag måste först testa och försöka och misslyckas ett antal gånger i lugn och ro om det ska fastna vad som egentligen fungerar. Slutartider och bländare är något jag gått igenom en massa gånger på olika lektioner under min skoltid men ändå har jag aldrig riktigt fattat.

Bilderna brukar som tur är bli bra tillslut ändå.

Nu har dessutom den Bingo Rimér-inspirerade karaktären Kameran från min och Mats lilla film rett ut begreppen för mig så nu kanske det har fastnat.

(Valet konst och design som inriktningar känns väldigt rätt för mig.)

Kaos och Kosmos.

Veckorna gav oss en grundplåt inför VFU:n och vi fick en uppgift att jobba med under praktikveckorna, Lärande kropp och rum.

Vi fick lyssna på Pia när hon höll en otroligt inspirerande föreläsning i bildpedagogik som jag tror jag kommer bära med mig länge. På en annan föreläsning fick vi lära oss vad vi fick prata om och inte enligt sekretessen och hur man ska handla i olika situatuoner.. "Vad gör man om en elev har med sig en kniv till skolan?"

What!? kan det ens hända? Hjälp, det har jag inte tänkt på!

Sen kom dagen då vi stod där framför VFU-klasserna och presenterade oss.

VFU:n gick i en rasande fart, den var lärorik och även om jag inte höll med om allt jag fick se så kändes den ändå givade. Plötsligt skulle det göras film av händelsen. 773 bilder skulle bearbetas och sättas ihop och få ljud och text. Pysselpyssel.

Resultatet får ni se nästa vecka.

Nu närmar sig alltså slutet på Visuell kommunikationskursen. Tiden har gått så vansinnigt fort. Eller vänta..vad var det Ulf sa? Går tiden? Eller är det så att "Tiden" kanske bara är en sammanfattning av alla förändringar som sker?

Tuff tanke.

Många förändringar skett i min hjärna i alla fall! Jag har läst en hög med nya böcker lärt mig en hög med nya ord och begrepp, jag har lärt känna nya vänner och nya lärare och jag har en massa nya intryck att smälta.

Som Herr Koppfeldt lärde oss under en av sina föreläsningar:

"Livet går ut på att göra TÖCKEN till TECKEN!"

Det känns som en sanning. Varje dag trasslas det i töckenhögen och varje dag trasslas några nya tecken ut.

Dessa tecken samlar jag i min lilla turkosa bok och hoppas att de ska hjälpa mig på vägen mot att bli en grym lärare..

..när tiden är inne.

Ibland händer det att jag måste rita lite när jag lyssnar..

Ibland kan det se ut såhär.

Det går fort nu

Praktiken har gått i en rasande fart, imorgon är det sista dagen för den här gången.
Mycket tid har gått åt till att bara ta in, reagera och känna efter, att lära känna handledaren och eleverna.. 322 stycken.

Idag har jag haft en lektion. En grupp i särskolan fick prova på hur det är att ha mig som lärare.
Det var lärorikt och spännande och det kändes som att det funkade.
Vi koncentrarade oss på höstens färger och på löv. Det var svårt att veta på vilken nivå jag skulle lägga det då jag bara träffat eleverna en gång och varken riktigt känner dem eller vet vilka behov de har ..
Några grejer gick bättre och några sämre, något hade jag tänkt fel på tidsmässigt och något hade jag kanske inte tänkt på alls. Men det är ju därför jag går i skolan, för att lära mig.

Nu börjar det härliga tankearbetet inför fältstudien att ta plats i hjärnan på riktigt.
Det har halkat efter lite i allt lära känna-arbete..
Men jag tror ändå att jag lagrat så pass mycket i boken, kameran och hjärnan att jag ska kunna baka ihop något.

Det ska bli roligt att komma tillbaka till skolan och få höra hur ni andra haft det..

jag har inte tid

Idag har det asculterats minsann..
Tyvärr verkar detta vara enda dagen då vi kommer få sitta och bara iakta.
Dagen bestod i tre lektioner varav en var (tadaaa) filmtittning. Min granne tottoro. Igen.
Jag och Kristina rymde ut i korridoren.

Jag tänker väldigt mycket på min egen skoltid nu. Jämför. Och det slår mig gång på gång att jag nog hade en ganska bra bildundervisning när jag gick på högstadiet. Kanske aningen glorifierad i mitt eget huvud men vi hade iallafall bra material, uppgifterna vi fick kändes inspirerande och ALLT blev inramat med en passepartout och upphängt på väggen.
Detta är något jag saknar på min VFU-plats. Det verkar som att uppgifterna inte har nån mening riktigt. Vad händer med teckningarna när de blir klara? Och är det roligt att spara en mangafigur man ritat efter mall ..Jag har inte riktigt fått nån klarhet..

Idag tog jag ca 800 kort i en åtta. Till min förvåning och förtjusning sa ingen nej när vi frågade om det var okej att fota. Så jag fotade, och fotade, och fotade..

På torsdag ska jag hålla i en lektion. Det känns som jag inte har tid. Det ska bli spännande och roligt..men jag har inte tid. Jag skulle önska att jag hade mer idéer kring uppgiften, jag känner att jag behöver mer tid att skriva och teckna och titta och ta reda på.
Istället ska jag planera en lektion.

Pirrpirr.

Adjö.

Vfu

Tredje dagen VFU.
Det har sina fram och baksidor.
Min handledare har tusen lektioner i tusen olika åldrar (3:an till 6:an+särskolan och lite fler specialarlektioner)..Något jag ser som både positivt och negativt.
Positivt på det sättet att vi får en bred VFU, vi får se många olika åldrar och träffa många olika barn. Vi får se olika sätt att lära ut och så vidare..
Negativt på det sättet att det blir lite hattigt. Det är svårt att få någon struktur och hitta något att fokusera på när varje lektion är så olik den innan..
För det är STOR skillnad mellan att undervisa en trea och en nia.

En sak som känns lite tråkigt är att vår handledare planerat in filmtittning (för att lära kidsen om manga) på många av årskurserna vår första vecka, vilket resulterat i att vi sett "min granne tottoro" (japp, samma film i alla klasser) både en och två gånger för mycket. Trist, eftersom det gör att man inte får se så mycket av samspelet i klasserna när de sitter där, tysta i mörkret.

Dagens bästa: 5 kramar.

tankar från tåget/sammanfattning av veckan.

Den här veckan har bjudit på en hel del matnyttigt.
Jag har bland annat samtalat om slutartider med en superdryg Kamera i basker, dubbat mig själv och sett Fruängens finaste park.
Jag och Mats har med andra ord gjort en film.
Det skrevs storyboards, bestämdes karaktärer,lånades kameror, hittades en plats, filmades, tittades åt fel håll..togs om. (Mats skriver också om detta här)
Vi skulle förklara grejen med slutartid och perspektiv och valde att slå samman dessa två i en film. Vi blandade in lite stillbilder men körde mest på rörlig bild och sen klippte och klistrade vi i IMovie.. Lade ljud och lade ljud och lade ljud.
Äntligen har jag fått lite kläm på det.
GUDARS vad jag slitit mitt hår vid detta program tidigare!
"HUUUR GÖÖÖR MAN!!!?" har jag vrålat inombords och gett upp..
Men nu känns det faktiskt som att jag fattar.
Det är mycket som är osmidigt och onödigt med IMovie "Hej Ken Burnseffekten, jag hatar dej" men det är roligt att rota runt i och lära sig det som går.
Nu nog om detta..

I måndags hade vi information om stundande inriktningsval..
Jösses.
Konst kändes som en självklarhet..
Sen kom kampen mellan design och media..
Det blev en hård kamp som varade i ungefär 98 minuter.
Design och media slogs som dårar i huvudet..Spänningen var olidlig.
..Plötsligt blev det lugnt. Fridens liljor blommade.
Design hade segrat.
Jag valde helt och hållet med hjärtat. Det jag tycker mest om är det jag vill undervisa i, jag tror någonstans att det är nyckeln till att bli en bra lärare. Engagemang och intresse..
Sen kanske man inte kommer ifrån att undervisa i media ändå, men jag tror det ska gå bra i vilket fall..

I skrivande stund sitter jag på tåget mot Sveg. Det blir lingonplockning och umgänge med mor och far i helgen. Imorgon ska jag våldgästa min fader Läraren på en av hans lektioner som en liten miniuppvärmning inför VFU:n nästa vecka..(Jag tänker mig att det kan vara lite roligt att jämföra också.. se om det finns någon skillnad mellan en skola i nedre Norrlands glesaste glesbyggd och en skola i Fruängen..)

adjöken

kamerakramp

Jag har alltid intalat mig att jag tycker rätt bra om att fotografera..
Jag tycker att det är roligt och jag äger en systemkamera, en analog, som nu ligger och samlar damm till förmån för en helt ok digitalkamera, en så´n där halvautomatisk.
..MEN jag är helt "gröna-knappen-skadad"! (Lat kan man kanske också säga.)
Jag har så svårt för att lära mig siffror, slutartider, bländare.. Vad ska vara var? När? Varför då?
Kameror och jag kommer bara överens på ett "jag vet vem det är, men jag känner henne inte-vis".
Detta gjorde att lektionerna om foto och rörlig bild har varit lite av en utmaning.
För min del hade det nästan behövts några dagar när jag fick vara ensam med en kamera, så vi fick lära känna varandra på nytt.. Grotta in mig och lära mig av mina misstag utan att behöva visa vad jag gjort samma eftermiddag.
Jag blir stressad av teknik. Knappar, spakar, symboler och displayer som måste komma överens och bli tryckta på och avlästa i rätt ordning är inte riktigt min bit av kakan.
Jag ska försöka lära mig igen, jag har ju gjort det förr..
Ann Catrine och Len känns som bra lärare som lyckas förmedla det de kan, så det ska nog gå bra..

"du får inte säga det till nån!"

Jag gör en paus mitt i en "kreativ process" (jag syr fina örngott till mina fula kuddar på en assnygg symaskin från 60-talet, bild nedan) för att blogga lite skola.


Jag funderar lite kring veckan som gick.. vi fick en massa information om stundande VFU och tillhörande sekretess.. Delen om sekretess är en klurig nöt.
Det är många "Om" och undantag och måsten och skyldigheter.
Jag undrar hur man kommer reagera den dag man står där och har skyldighet att polisanmäla en elev som viftat med kniv (som man inte har rätt att ta ifrån eleven!) eller när det står en liten ledsen tjej framför en som med darrande stämma berättar för fröken att hon är gravid.
"Shit!"
Kommer jag att lyckas agera stark och klok vuxen och klura ut det bästa för just den här eleven i just den här situationen? Kommer någon ens att känna detta förtroende för mej och vilja berätta sina hemlisar för mej?
Det känns som att tonåringar idag har mycket tyngre problem på sina axlar än jag hade..och det är ju ändå inte så enormt länge sen jag själva drog runt i högstadiekorridorerna med min bästis och funderade på vad som egentligen var normalt och på varför ingen kille ville ha oss och om vi skulle äta fil eller lappskojs till lunch..

Eller vänta..Det är ju faktiskt ganska länge sen..
I sommar är det 10 år sen jag gick ut nian..
"Shit!"