"du får inte säga det till nån!"

Jag gör en paus mitt i en "kreativ process" (jag syr fina örngott till mina fula kuddar på en assnygg symaskin från 60-talet, bild nedan) för att blogga lite skola.


Jag funderar lite kring veckan som gick.. vi fick en massa information om stundande VFU och tillhörande sekretess.. Delen om sekretess är en klurig nöt.
Det är många "Om" och undantag och måsten och skyldigheter.
Jag undrar hur man kommer reagera den dag man står där och har skyldighet att polisanmäla en elev som viftat med kniv (som man inte har rätt att ta ifrån eleven!) eller när det står en liten ledsen tjej framför en som med darrande stämma berättar för fröken att hon är gravid.
"Shit!"
Kommer jag att lyckas agera stark och klok vuxen och klura ut det bästa för just den här eleven i just den här situationen? Kommer någon ens att känna detta förtroende för mej och vilja berätta sina hemlisar för mej?
Det känns som att tonåringar idag har mycket tyngre problem på sina axlar än jag hade..och det är ju ändå inte så enormt länge sen jag själva drog runt i högstadiekorridorerna med min bästis och funderade på vad som egentligen var normalt och på varför ingen kille ville ha oss och om vi skulle äta fil eller lappskojs till lunch..

Eller vänta..Det är ju faktiskt ganska länge sen..
I sommar är det 10 år sen jag gick ut nian..
"Shit!"

Hej hej inspiration

Pia, fantastiska lilla kvinna!

Vi har precis avslutat en föreläsning i bildpedagogik. 

Där satt den. 

Nu minns jag varför jag vill bli fröken. 

"Hejhej inspiration"

På skolan

Dag 15 på konstfack..
Vi har fått VFU-platsen. Jag ska vara på Fruängens skola. Pirrpirr
Det säger mig egentligen ingenting (jag vet knappt var fruängen ligger på t-banekartan) men jag fick ändå bra vibbar på nåt sätt. Hoppas de visar sig ha rätt.

Nu vet jag vem som kommer följa mig på bloggen! "Hejhej Anna N."
Det känns genast lite mer meningsfullt att blogga när man vet att någon kommer läsa det man skriver.

Den tredje veckan på konstfack har varit minst sagt varrierande. Thomas Koppfeldt, självstudier och kalas lite om vart annat.
Jag har läst det vi skulle läsa och lite mer i Möten med bilder och Visuell retorik och jag blev lite glad när jag kunde konstatera att det där året för länge sedan när jag läste konstvetenskap i Uppsala, kanske inte var alldeles bortkastat ändå. Jag kände igen och förstod en del begrepp som jag nog inte förstått annars..
Jag blev nästan så peppad att jag började bläddra i en bok från den tiden som hette "Konst, kön och blick"(..men bara nästan). Den kanske kan komma till användning i framtiden. Det hade jag aldrig trott.
..Sen var det föreläsningarna. Även de lite både och kan man kanske säga. Koppfeldt svävade iväg lite för ofta och hittade kanske inte riktigt tillbaka till utgångsläget alla gånger.. Men som jag skrev i tidigare inlägg, intressant, det var det.

Min kalender är ovanligt full. Den känns för en gångs skull riktigt viktig för att kunna hålla ordning på livet. Det är skola och det är jobb och det är diverse andra roligheter.
Det känns kul att vara lite fulltecknad och få säga "jag ska se var jag kan klämma in dig..torsdag nästa vecka?..efter kl 16?" när folk ringer och vill leka. Ovanligt för att vara mig.

Nu ska jag greja mig lite te innan det blir till att dyka in i svarta havet igen.
Sen är det helg.
Slut på vecka 3.

Schulman och dagisfröken

Idag har vi tittat på bilder.
Jag, Sunna och Annie har dissekerat, denoterat och konnoterat (säger man så?) tre bilder från tidningen City.
Schulman, dagisfröken och rocksnubben blev jämförda och analyserade.
Det var lite svårare än jag kanske trodde att inte lägga in egna tolkningar i denotationen..
"Hon ser ut att vara trött för att hon har passat alla hundra barnen på dagiset..eller ja, nä, det där var en konnotation va? .."

Sedan var det dags för en kopp kaffe och sen skulle Thomas prata.
Han började med att sticka pennan i ögonen på kvinnan på Citys omslagsbild..
Japp. Det kändes annorlunda än om det hade varit ett vitt papper det gick hål på..det gjorde det. Lite obehagligt rent ut sagt.
Där efter följde tre timmar med denotationer, konnotationer, index, symboler, ikoner, polysemi, modernism, postmodernism, höga hattar och röda stolar.
Intressant var det, inget snack om den saken. Men kanske en aning hoppigt?
(En annan som var en aning hoppig var jag. Tre koppar kaffe är för mycket för mig..)

Avslutar med att säga tack till tvåorna för det fina KALASET de ordnat åt oss!
Fint, mysigt och nödvändigt.

Helt full..

..i huvudet på ett alldeles icke alkoholrelaterat sätt, det blev resultatet av gårdagens föreläsning med Ulf Klarén.

Tusen tankar och funderingar.

Vad är rumslighet?
Vad är tid?
(Det här har jag funderat på innan, men här fick jag ju verkligen vatten på min kvarn. FINNS tiden ens? Eller är det som han sa, alla förändringar runt oss som gjort att vi uppfunnit begreppet tid?)

Jaget? (..eller jagen snarare. Kärnjaget och protojaget osv..)
Perceptioner, känslor och emotioner.
Och så vidare...

Enormt intressant och grubbelfrämjande.
Han sa att man inte skulle anteckna utan lyssna
istället, men jag kunde inte låta bli.
Jag ville ju minnas vad han sa.
Det visade sig vara en bra idé.
Nu har jag nämligen ett gäng anteckningar i den turkosa boken som jag inte skulle vilja vara utan.

Jag ska för övrigt aldrig mer ha ränder i mina anteckningsblock!

Det första inlägget.

Dag 5 på Konstfack. 

Huvudet är fullt med information, Visuell kommunikation och allmän förvirring.

Väskan är full med papper,nya böcker, ludd och grus.

Men. Det känns bra det här!

Vi ska blogga. 

Kritiskt.

De senaste dagarna har vi fått den första introduktionen i Visuell kommunikation.

Vi har fått höra berättelsen om Dr. Pimapen (fönsterläkaren) och byggt en fågelholk av en askkopp. 

I "holken" flyttade genast en fågel av arten "papperstallriksmes" in.

Idag var det redovisning av denna workshop. 

Det var kul att se hur de andra tänkt kring samma uppgift (förändra känslan i en bild genom att lägga till eller ta borta något/ändra perspektiv osv.) och det kändes tryggt att förstå att det är fler än jag som tycker att de STORA och TUNGA och SVARTA dörrarna vid entre´n är en aning skräckinjagande. 

..Det var också lite roande att höra om det märkliga företaget bakom övergångsställesknapptryckningsmaskinen, som anser att Gud har formen av en rund, vit prick som man ska trycka på för att ta sig över gatan.   

Nu är det fredag, jag ska packa ihop mina pinaler och gå till jobbet. Ingen rast och ingen ro. 

Hejdå konstfack. 

Vi ses på måndag.